Vilken roll tar du mot främlingsfientlighet?
Idag deltog jag på manifestationen ”Vi väljer sammanhållning” anordnad av ”Västerås Älskar Mångfald”. I vidriga väderförhållanden med ymnigt snöfall och blåst trotsade hundratals människor vädrets makter. Imponerande! Denna helg samlas 100 000-tals svenskar i olika städer för att manifestera mot rasism, främlingsfientlighet och utanförskap. Planeringen av detta event är nästan otäckt precis med tanke på de senaste dagarnas terrordåd i Paris. Sverige och Europa är skakat efter terror, moskébränder och en hätsk debatt om invandring.
![IMG_1108[1]](http://jamntskagg.se/wp-content/uploads/2015/01/IMG_11081-e1420904606616-225x300.jpg)
Vi lever mitt i en paradox där rasismen och toleransen växer samtidigt. Utanförskap, exkludering och hat växer i en otäck och snabb takt, men som motvikt ökar också inkluderingen, toleransen och antirasismen i minst lika stor omfattning. Hur ska vi förstå detta fenomen? Hur kan tolerans och intolerans öka samtidigt?
Det är definitivt en polarisering vi ser i samhället och det är oroväckande. Jag hyser en farhåga inför att vi skapar ett ”vi” och ett ”dom” och att landet splittras i två grupper som utkämpar ett ”skyttegravskrig” mot varandra.
Jag tror att nyckelfrågan är hur vi ska undvika att hamna i det polariserade läget. Alla vi som är för inkludering; hur kan vi skapa ett samhällsklimat där vi också inkluderar personer med gryende främlingsfientliga tendenser? Hur kan vi synliggöra normaliseringen av främlingsfientlighet utan att kränka en annan människas åsikt?
Det är oerhört svåra frågor och i följande text riskerar jag därför själv att trampa på någon annans tå. Likväl måste det uttalas.
Forskaren Joakim Ekman (2011) har tittat på lärares strategier hur de hanterar provocerande elever med främlingsfientliga och rasistiska åsikter. Han har kategoriserat fyra olika roller/strategier:
1) Normförmedlaren, som har viss acceptans för oliktänkande men påvisar ett korrekt sätt att förhålla sig till skolans värdegrund och samhällets lagar. Läraren visar själv var hen står och visar sin egen åsikt.
2) Debattledaren, har hög acceptans för oliktänkande. Läraren bjuder in de provocerande elevernas åsikter och ber samtidigt de andra eleverna att kommentera och diskutera. Läraren försöker vara så objektiv som möjligt och inte visa sin egen åsikt.
3) Fostraren, som lägger locket på och kväver hela diskussionen. Har låg acceptans för oliktänkande. Ibland tar läraren ett enskilt samtal efteråt med de elever som haft rasistiska åsikter och påpekar det olämpliga i att uttala sig främlingsfientligt.
4) Avvisaren, har låg acceptans för kontroverser. Läraren tystar ner de provocerande eleverna med en offentlig markering att de sagt saker som bryter mot skolans och läroplanens normer.
Ekman lägger på ett forskarmässigt sätt själv ingen värdering i vilken strategi som är bäst, men han konstaterar att väldigt många lärare undviker diskussioner för att de inte vet hur de ska hantera provocerande elever. Det är ett mönster som skrämmer mig eftersom det innebär att många ungdomar får vara i fred med sina rasistiska fantasier.
Jag gillar också Ekmans kategoriseringar eftersom du kan applicera dem på dig själv. Hur förhåller du dig till smygrasismen som finns i fikarummet på jobbet eller bland dina vänner på Facebook?
- Är du en normförmedlare som oftast talar om vad du själv står och hänvisar till demokratiska rättigheter?
- Du kanske är debattledaren som aldrig avslöjar din egen åsikt? Den som vrider och vänder på alla resonemang och kastar in köttben i diskussionerna?
- Eller är du en fostrare som avfärdar all diskussion och raderar alla Facebookvänner som visar tendenser på SD-sympatier?
- Du kanske är avvisaren som öppet slår ner på de främlingsfientliga åsikterna och markerar olämpligheten.
Jag vill lägga till den allra vanligaste rollen – åskådaren- som återkommer i mängder av mångfaldsforskning (bla Wibeaus, 2010). Är du åskådaren som tyst ser på och aldrig avslöjar dina egna åsikter? Är du den där som vill undvika att det kan bli dålig stämning och därför väljer att vara tyst? Vem är du och vem vill du vara? Mina egna tankar snurrar dagligen.
Hur ska vi kunna minimera rasismen om de främlingsfientliga lämnas ensamma med sina åsikter? Om medelålders män från Dalarna (dvs sådana som jag) per automatik klassificeras som obildade rasister, hur ska vi då kunna få en bra dialog? Om personer med avvikande åsikter brutalt tystas ner, hur ska vi då lösa det bakomliggande problemet? Vad får det för konsekvenser om alla åsikter inte får uttalas? Visst är det jobbigt?