Svenne på banan – ett projekt mot rasism
Jag håller på att starta upp ett nytt projekt som jag kallar “Svenne på banan” och som handlar om att få upp minst en ny kommun på banan när det gäller skolans arbete med jämställdhet och antidiskriminering.
Genom samarbete mellan finansiären Rights Now, Fredrika Bremer Förbundet och stiftelsen Friends så ska vi genomföra ett pilotprojekt för att förebygga främlingsfientlighet och rasism med beprövade och forskningsbaserade metoder. Stiftelsen Friends och Män för Jämställdhet har nyligen tagit fram metoder som effektutvärderats och som har ett genus- och mångfaldsperspektiv, men de används ännu i mycket liten utsträckning i det svenska skolsystemet. I princip alla svenska skolor har fram till idag använts sig av antimobbningsprogram som vi inte vet om de fungerar. Och samtliga har saknat ett tydligt genus- och normkritiskt perspektiv. Trots att vi vet att mobbning ser olika ut bland flickor och pojkar, och trots att vi vet att utlandsfödda, funktionshindrade och homosexuella elever löper större risk att bli utsatta. Skolornas värdegrundsarbete är ironiskt nog alltför ofta genus- och mångfalds-blint.
Jag häpnar många gånger över att de kommuner som tycks ha störst problem med främlingsfientlighet är samma kommuner som arbetar minst med att förebygga det. Några av de kommuner jag erbjudit denna utbildningssatsning har också tackat nej. Det handlar om kommuner där Sverigedemokraterna har vunnit stora framgångar och nazister sitter i fullmäktige. Svenskarnas parti femdubblade exempelvis sina röster i det senaste valet 2014, jämfört med 2010, och främlingsfientligheten växer ännu snabbare i nämnda kommuner.
Skolans huvudmän anser trots allt att de har viktigare utmaningar framför sig. De refererar till pågående matte-lyft och läs-lyft. Dessa satsningar är säkerligen vettiga men om vi fokuserar all kraft på elevernas faktakunskaper och blundar för värdegrundsuppdraget så kommer notan som ett brev på posten. Vi kan redan se i mätningar att ALLA elevgrupper tappar resultatmässigt i internationella jämförelser, men de som tappar mest är de mest socialt utsatta. Vi får med andra ord en alltmer segregerad skola där de “minst gynnade” eleverna blir alltmer sårbara. Det är elever med inlärningssvårigheter, elever som inte har svenska som modersmål och elever vars föräldrar saknar studiebakgrund. Och i alla dessa grupper drabbas pojkarna mer än flickorna.
Det finns ett tydligt genusperspektiv på främlingsfientlighet och skolprestationer. Svenskfödda pojkar i glesbygd med lågutbildade föräldrar är överrepresenterade bland de som har svaga skolprestationer, men också bland de som är främlingsfientliga. De har inga vänner med invandrarbakgrund och deras fantasier om “den andre” utmanas sällan eller aldrig. Forskning visar att lärarna inte heller vet hur de ska bemöta elever som är öppet främlingsfientliga. Alltför många sopar problemen under mattan. I andra änden visar Friendsrapporten 2014 att var tredje kränkning som sker också får passera utan att lärarna ingriper.
I mitt projekt kommer huvudfokus ligga på vuxenansvaret att alltid agera vid kränkningar. Män för jämställdhets arbete med våldsförebyggande på Frejaskolan i Gnesta har visat på mycket positiva effekter. Det går i korthet ut på att stoppa våldet i dess lindrigaste former, det som brukar gå under benämningen “skojbråk”. I princip allt våld skedde på de platser där de vuxna normalt sett inte var, så en av de viktigaste åtgärderna blev att införa nolltolerans samt öka vuxen-närvaron.
Såväl vuxna som ungdomar fick lära sig metoder i att känna igen de lindrigaste formerna av våld och stoppa det i sin linda. Läs mer via denna länk där jag skrivit om projektet i tidningen Hertha: Hertha_2015_s8-9Gnesta
