Är det här vi får med SD vid rodret?
Jag var nyligen på en tjänsteresa i Makedoniens huvudstad Skopje. Första dagen gick jag runt i centrum och imponerades av alla pampiga hus, vackra statyer och monument. Jag fick känslan av ett land som är i en positiv utvecklingsfas, men som samtidigt bevarar sitt gamla kulturarv. Gammalt som möter nytt i en skön mix, tänkte jag.
När jag passerade utrikesdepartementet förfasades jag över att någon hade färg-bombat den vackra fasaden. Min första tanke var att någon blivit frustrerad över landets restriktiva invandringspolitik. Ni vet, de där bilderna vi sett i media där aggressiva poliser vid gränsstationen till Grekland misshandlar oskyldiga flyktingar. Ack så fel jag hade…….
Utrikesdepartementet
Nästa dag pratade jag med en makedonsk deltagare i vårt träningsprogram och en helt annan bild dök upp. Färgbombningarna var aktivist-attacker och civil olydnad mot regeringen i landet, som en symbol för deras ansvarslösa nationalistiska politik. Jag fick veta att Makedonien styrs av ett nationalistiskt parti, klassat som extremhöger. De kom till makten, i något som beskrivits som demokratiska val, men där det efteråt strömmade in vittnesmål om fusk från valobservatörer.
Den nationalistiska regeringen har under sitt relativt korta styre byggt 100-tals monument i Skopjes stadskärna. De är stora, monstruösa, maskulina och pompösa. Gamla nationalhjältar som berättar om Makedoniens storhet uppförs en masse. Landet har byggt monument i sådan snabb takt att de har tvingats låna pengar ifrån utlandet för att ha råd. Sjukvård, skolor och samhällstjänster får stå tillbaka för att nationalstaten ska få ytterligare ett monument. Den nationalistiska regeringen började att bygga ett 40-tal normalstora statyer i centrum, men fick sedan hybris och började bygga större och större monument. Nu finns flera hundra statyer och de största är 15-20 meter höga.
Ett av hundratals monument
Folket har fått nog och därför träffas de varenda kväll för att protestera. De kastar färgbomber på statyer och myndighetsbyggnader som en protest för att visa att de hellre vill ha välfärdstjänster istället för nationalsymboler. När jag var där hade protesterna pågått varje dag, i över 40 dagar i sträck. Min makedonska vän frågade om jag ville gå med i demonstrationsmarschen samma kväll? Jag var en aning orolig för i min inre fantasi såg jag hur unga arga aktivister utmanade de där aggressiva poliserna. Än en gång kom mina fantasier och fördomar på skam. Till min förvåning var demonstrationsmassan en spegelbild av befolkningen. I marschen gick pensionärer, barnfamiljer, kvinnor och män från alla samhällsklasser. Finansmän i kostymer, äldre damer i dress, rullstolsburna och människor klädda i lump. Alla sida vid sida i en extremt fredlig marsch. 
När folkmassan kom upp till parlamentsbyggnaden bestod gruppen av flera tusen personer och stämningen tätnade. Som från ingenstans började färgbomber explodera mot fasaden och folkmassan jublade. Färgbomberna var stora som tennisbollar och sköts iväg med hemgjorda slangbellor. Polisen hade inte en chans att gripa en enda person.
Det som pågår kan liknas vid en revolution. Folket går man ur huse för att protestera mot en nationalistisk regim. Polisen och militären såg mest trötta ut. Sannolikt för att de blivit utkommenderade att vakta alla de hundratals monumenten varje kväll och det finns så många att det inte klarar av att skydda dem.
Den enda byggnad som aktivisterna ännu inte nått är nationalistpartiets egna huvudkontor. Militären har slagit en järnring runt byggnaden. Det har uppenbart blivit en symbolfråga. Nationalistledarna signalerar: Ni må smutskasta regeringskansliet, parlamentet och departementsbyggnaderna men vårt huvudkontor (hjärtat) det skyddar vi med alla medel. På bron som ledde till byggnaden hade de radat upp stridsvagnar och en armé av soldater.
Partiet kommenderar även ut motdemonstranter som ”får betalt” för att göra motdemonstrationer.
Kravallpolis som försöker skydda en regeringsbyggnad
Medan Jimmie Åkesson fortsätter att rabbla sitt mantra om Sveriges ”ansvarslösa invandringspolitik” kan jag inte låta bli att tänka att detta är nationalistpolitikers ansvarslösa politik. Det är viktigare med skrytbyggen som hyllar levande och döda nationalhjältar (100 % män) än att bygga ut barnomsorg, skolor och välfärdssystem.
Å ena sidan blev jag livrädd för det elände de nationalistiska vindarna skulle kunna orsaka men samtidigt blev jag varm i hjärtat av alla de vanliga människor som genomskådat nationalisternas ansvarslösa politik. Alla de som går ut på gatorna varenda kväll och skriker sig hesa för att få tillstånd en förändring. Må vi stoppa dessa krafter i Sverige innan våra skattepengar går till en ansvarslös nationalistpolitik där Jimmie Åkesson bygger monument över sig själv och Karl den tolfte, istället för att satsa på skola, vård och omsorg. Det låter kanske helt osannolikt med det tyckte nog även den makedonska befolkningen för bara några år sedan.